Denna text handlar om varför skatter på kapitalinkomst förvränger ekonomin och leder till ineffektivitet och sänkt välstånd. En fråga som ger upphov till missförstånd och felaktiga ekonomiska resonemang.

Inom ekonomi lär vi oss att för att marknaden ska fungera så effektivt som möjligt så bör allt beskattas lika. Om skatten på päron är dubbelt så hög som skatten på äpplen så kommer vissa som annars hade valt att köpa päron att istället köpa äpplen. Om båda varorna hade beskatta lika mycket så hade människor köpt den frukt de mest föredrar vilket hade ökat det totala välståndet. När vi säger att marknaden fungerar effektivt innebär det alltså att konsumenter agerar efter sina preferenser och gör val som maximerar deras nytta. Principen att allt bör beskattas lika innebär att själva utformningen av skattesystemet inte ger upphov till onödig förvrängning och minskat välstånd.

Att allt beskattas lika ska förstås som att all konsumtion bör beskattas lika. Däremot så följer det inte att all inkomst bör beskattas lika. Låt mig ta ett förenklat exempel. Ida och Mårten jobbar och varje dag tjänar de 20 kronor. Med sina pengar handlar de äpplen som kostar 10 kr styck. Om Ida och Mårten inte betalar någon inkomstskatt så har de råd att köpa 2 äpplen. Ida sparar istället sina pengar till nästa dag och får därför ränta på sina pengar. Låt oss säga att räntan är på 100% för att göra det enkelt. När Ida sparar sina pengar har hon därför nästa dag råd att köpa 4 äpplen.

Nu tänker vi oss att vi inför en inkomstskatt på 50%. Ida och Mårten jobbar och tjänar 20 kronor, de betalar sedan hälften i skatt och Mårten köper 1 äpple. Ida sparar sina pengar och har nästa dag råd att köpa 2 äpplen. Vi ser i detta exemplet att en inkomstskatt i praktiken är en skatt på konsumtion. Eftersom människor arbetar för att ha råd att köpa äpplen (och händelsevis andra varor) så är en skatt på inkomst samma sak som en skatt på konsumtion. I exemplet har båda blivit beskattade på 50% av sin konsumtion. Mårten från 2 till 1 äpple, och Ida från 4 till 2 äpplen.

Om vi nu tänker oss att vi inför en skatt på avkastning på sparande, Låt oss säga på 50%. De båda arbetar och får en lön på 20 kr, när skatten på arbete är betald köper Mårten 1 äpple för 10kr precis som förut. Ida sparar sina pengar till nästa dag och får 10kr i avkastning på sparandet. Sedan betalar hon 50% skatt på avkastningen och har då 15 kr att köpa äpplen för. För pengarna kan hon köpa 1,5 äpple vilket innebär att hon har blivit beskattad på 62,5% av sin konsumtion, från 4 till 1,5 äpplen.

Vi hade fått samma resultat även om skatten betalats direkt. Alltså att när Ida arbetat klart för dagen så betalar hon 62,5% i skatt av sina 20kr, kvar har hon 7,5kr. När hon sparat pengarna till nästa dag har hon fått en avkastning som gör att hon kan köpa 1,5 äpple. Eftersom Ida nu beskattas mer av sin konsumtion än Mårten så bryter detta mot principen om att all konsumtion bör beskattas lika.

Att beskatta avkastning på kapital är samma sak som att argumentera för att beskatta samma inkomster två gånger. De pengar som någon har investerat i kapital har redan beskattats en gång tidigare. Alexandra med en miljon i aktier har redan betalat skatt på de pengarna, annars hade hon haft 2 miljoner i aktier (om skatten skulle vara på 50%). Att både beskatta avkastning på arbete och avkastning på kapital är att förvränga incitamenten för människorna i samhället vilket kommer förändra deras beteenden. Människor kommer välja att spara mindre vilket gör att det finns färre resurser tillgängliga för investeringar i samhället.

Detta resonemang läste jag för första gången i boken “the armchair economist” av Steven E Landsburg i ett kapitel där han kommenterade felaktiga ekonomiska resonemang han stött på. Om jag minns rätt kommer detta missförstånd från Bernie Sanders som då var senator (2010), och som just nu kampanjar för presidentposten i USA. Det är en väldigt bra bok som jag gärna rekommenderar. Landsburg har även skrivit om detta på sin blogg här och här för den som inte är såld på min förklaring.