Det finns såklart en del sanning i att Putins invasion av Ukraina är en viktig faktor för att förklara höjningen av elpriset i våras, men det är inte hela förklaringen till den elförsörjningskris vi befinner oss i. Politiker har manipulerat marknaden på flera sätt och i handling visat tydligt att de varit villiga att svälta ut kärnkraft ur produktionsmixen, även när den varit lönsam.
För det första infördes elcertifikat 2003, en indirekt subvention till förnyelsebar elproduktion. Forskning tyder på att de som huvudsakligen bekostat den här subventionen på 50 miljarder kronor sedan 2003 är icke-certifierad elproduktion, såsom kärnkraften. Elcertifikaten har inneburit att den som exempelvis byggt ett vindkraftverk kunnat få så mycket som dubbelt betalt för varje MWh el som den levererat till marknaden.
För det andra har kärnkraften straffats med en särskild effektskatt. När den infördes låg den på tre öre per kilowattimme, men sedan har den successivt höjts i flera omgångar. Senast 2015 då skatten chockhöjdes med 17 procent. Då låg skatten på sju öre per kilowattimme, vilket ska ses i relation till försäljningspriset som var 20 öre/kWh. Skatten slopades 2018 efter en blocköverskridande överenskommelse men innan dess hann både Oskarshamn 1 och 2 stängas.
För det tredje fattade regeringen i samma veva beslut om kraftiga höjningar av säkerhetskraven. Kraven var redan innan mycket höga i internationell kontext. De ytterligare höjda kraven innebar behov av stora och kostsamma investeringar med kort tidsfrist. I kombination med den höjda skatten gjorde ägarna av kärnkraftverken i Oskarshamn och Ringhals bedömningen att det inte var värt att göra dessa investeringar. Den politiska risken var allt för stor.
För det fjärde har statligt helägda Vattenfall avsevärd makt på elmarknaden. Makt företaget använt mot konsumenterna. På en konkurrensmarknad har företag ingen anledning att lägga ner produktion som går med vinst. En aktör med avsevärd monopolmakt däremot kan pressa upp priset på elmarknaden genom att lägga ner kärnkraft och öka sin vinst från annan elproduktion. Enligt professor i nationalekonomi John Hassler är detta en viktig förklaring till att Vattenfall lagt ner lönsam kärnkraft.
Under socialdemokratiska regeringar har antalet kärnreaktorer halverats från tolv till sex de senaste tjugo åren. I inget fall har man uppnått den tekniska livslängden för kärnkraftsverken. I samtliga fall har det handlat om rent politiska beslut (Barsebäck 1 och 2) eller olika sätt att tvinga fram nedstängningar av ägarna.
I en studie från i våras beräknade forskare att elpriset i södra Sverige hade kunnat vara så mycket som 50 procent lägre om tidigare elproduktion inte hade lagts ner. Dagens energikris är orsakad av politiker som inte tagit ansvar för landet. Nu får vi hoppas att en ny högerregering kan lösa de problem som den ärver av Socialdemokraterna och Magdalena Andersson.
