År 1957 gick svenska folket till vallokalerna för att folkomrösta om det svenska pensionssystemet, en av 1950-talets mest debatterade frågor. 

Socialdemokraternas förslag innebar ett införande av allmän tilläggspension (ATP), ett obligatoriskt och till största delen ofonderat system finansierat av arbetsgivaravgifter. De borgerliga partierna ville ha ett frivilligt, fonderat pensionssystem som löntagarna kunde teckna upp sig för eller förhandla till sig i kollektivavtal.

Folkomröstningar är i Sverige inte bindande, så trots att de borgerligas alternativ fick flest röster, fick Socialdemokraterna igenom sin linje i riksdagen med en rösts marginal tack vare att en folkpartistisk ledamot, Ture Königson, bröt partilinjen.

En viktig skillnad mellan högerns och vänsterns förslag var fonderingen. Ett ofonderat system kan liknas vid ett kedjebrev eller mer cyniskt ett pyramidspel. Dagens inkomstpension, som är ofonderad, bygger på ett inflöde av unga personer till arbetskraften vars insättningar inte går till dem själva utan betalas ut till dagens pensionärer. 

Inkomstpensionen är den största delen av dagens pensionssystem, men en liten del av pensionsavsättningarna går till premiepensionen, som är fonderad. Dessa pengar sparas istället i fonder och investeras på börsen tills du går i pension.

Vinnarna på ett ofonderat system är den första generationen pensionärer som får ut mer än de betalat in. Den första ATP-generationen – personer födda 1896–1923 –  tjänade 800 miljarder kronor i dagens prisvärde på systemet.

Förlorarna är alla framtida generationer som får lägre avkastning på sina pensionsavsättningar. En orättvisa mellan generationerna som de borgerliga partierna kritiserade socialdemokraternas förslag för att skapa. I inkomstpensionen går pensionsavgiften in på ett fiktivt konto som ger en rätt till pension som betalas av framtida arbetskraft. Inkomstpensionsrätten växer då bara i takt med den allmänna löneutvecklingen i samhället, vilket är betydligt lägre än avkastningen i premiepensionen. Premiepensionen har sedan införandet 1995 gett 5 procent avkastning per år i genomsnitt, att jämföra med en tillväxt på 1,5 procent för den allmänna löneutvecklingen.

I en ny rapport från tankesmedjan Timbro räknar Jacob Lundberg ut hur mycket lägre pensionerna är i ett ofonderat system jämfört med ett fonderat. De är så mycket som 64 procent lägre. Det betyder att pensionerna hade kunnat vara tre gånger så höga i dag om Sverige på 1950-talet hade infört ett fonderat pensionssystem istället för ett ofonderat system. Att i nuläget övergå till ett fonderat pensionssystem är inte okomplicerat, eftersom politikerna lovat bort de pengar som löntagare betalar in till systemet. Men det är möjligt.

Detta visar på svårigheten med att utforma ett rättvist pensionssystem. Det är lätt att lova vissa grupper pengar som ska betalas av framtida generationer som inte fått rösträtt än. En annan lärdom är att det kan gå åt helvete bara för att en enda folkpartist sviker partilinjen.