Denna text handlar om vilka som är vinnare och förlorare av penningexpansion.

Kontrollen över utbudet av pengar ger möjligheten att tjäna pengar på att trycka pengar. Skillnaden mellan värdet av pengar och kostnaden att trycka och distribuera pengarna kallas seigniorage. Seignioraget är den vinst som tillfaller ägaren av sedelpressen helt enkelt.  Även om vi säger att detta är ett sätt att tjäna pengar, så har inga resurser skapats och därför kan ordet vinst tyckas missvisande. Det är endast en omfördelning av köpkraft från någon annan i samhället till den som äger kontrollen över tryckpressarna.

Vi vet från den klassiska kvantitetsteorin att om vi trycker pengar så kommer priserna i samhället att öka, detta kallas inflation. Och detta gör att det finns ytterligare ett sätt att tjäna pengar på att trycka pengar, nämligen att man drar nytta av det faktum att det finns en tröghet i ekonomin som gör att priserna inte omedelbart anpassar sig till den nya penningmängden.

För att utveckla hur detta fungerar kan vi först tänka oss en situation där priserna i ekonomin omedelbart anpassar sig efter penningmängden. Så när penningmängden fördubblas så kommer priserna (och lönerna) omedelbart att dubbleras. Den som håller i de nya sedlarna har plötsligt blivit rikare, vem i systemet har då blivit fattigare. Den som vid tillfället för händelsen inte hade några pengar kommer inte märka särskilt mycket. Förvisso blev plötsligt alla varor dubbelt så dyra, men lönen höjdes lika mycket så reallönen (vad du kan köpa för lönen) har inte ändrats. I detta fall är all köpkraft som ägaren av sedelpressen fått tagen från de som vid tillfället för expansionen höll i sparade sedlar och mynt som nu blir mindre värda. Om seignioraget tillfaller staten så kan omfördelningen ses som en skatt på sparande. Jag har illustrerat detta nedan (de matematiska uttrycken jag lagt in under bilderna är inte nödvändiga att sätta sig in i för att förstå):

Låt oss nu räkna det faktum att inflation sker med en viss fördröjning. Den första stapeln i figuren blir oförändrad. Men eftersom den första person som håller de nytrycka pengarna kan spendera dem på varor och tjänster med den gamla prisnivån(alltså innan inflationen slår till), så kommer mängden varor och tjänster som kan köpas för den nya mängden pengar att öka.

Inte heller vinsten som ägaren av sedelpressen gör tack vare trögheten på marknaden är en vinst i betydelsen som en ökning av det totala välståndet. Även denna vinst är en ren omfördelning från andra människor i systemet. Men denna omfördelning sker på ett mer oberäkneligt och oförutsägbart sätt, och det påverkar fördelningen av välstånd genom hela systemet. De första som får pengarna i handen gör störst vinst. Nästa person i kedjan kommer få del av de nya pengarna senare och därför förlora en del på inflationen men de kan fortfarande vara netto-vinnare av arrangemanget. De längst ner i kedjan kommer ta del av penningexpansionen sist och därför förlora mest. Vad som avgöra din plats i kedjan är hur snabbt din inkomst korrigerar sig till inflationen i ekonomin och om du väljer att konsumera varor och tjänster som korrigerar sig tidigt eller sent i inflationskedjan. Inflation sker ojämnt i ekonomin och för att förstå vilka varor och tjänster vars priser korrigeras tidigt kan vi titta på vilka varor som låntagare lägger pengar på jämfört med den genomsnittlige konsumenten. Låntagare kommer överlag att vara vinnare eftersom de har möjlighet att konsumera till dagens priser men betala tillbaka i morgondagens priser. Deras sätt att spendera kommer därför att vara drivande i inflationsprocessen.

När centralbanker expanderar penningmängden har de inte kontroll över var pengarna hamnar. Detta kan vi tydligt se i Sverige där riksbanken har dubblerat penningmängden det senaste decenniet utan att detta fått synbara effekter på KPI. En stor del av de nya pengarna hamnar i bostadsmarknaden som inte syns i KPI-måttet. Vinnare av detta arrangemang är låntagare och personer som köper och säljer bostäder. Förlorarna är sparare och personer utan kreditvärdighet nog att kunna köpa bostad. Personer som inte har möjligheten att inflationssäkra sina besparingar genom att investera i tillgångar som inte sjunker i värde på grund av inflation kommer vara de stora förlorarna. En möjlig anledning till att männniskor inte protesterar starkare mot penningexpansioner som uppenbarligen förstör värdet på deras pengar är att trögheten i systemet gör omfördelningen nästintill osynlig, men likväl existerar den.