Denna text handlar om hur direkta överföringar till utvecklingsländer fungerar och vad som avgör hur väl det fungerar som bistånd till människor i fattiga länder. Det viktiga är att förstå att bistånd i form av att skicka pengar är samma sak som att skicka varor och tjänster.
På en hemsida för en organisation som sysslar med bistånd till fattiga länder står det “send money directly to the poor”. Tanken bakom är att genom att skicka ekonomiskt bistånd direkt till familjer i fattiga delar av världen så minskar man transaktionskostnader i form av exempelvis administration hos stora välgörenhetsorganisationer. Det blev en diskussion om huruvida detta är effektivt i kommentarsfältet till ett inlägg på facebook och efter en stunds grubblande bestämde jag mig för att skriva ett inlägg om detta.
Nationalekonomi är egentligen inte särskilt svårt. Men ofta gör man det svårare än det egentligen är. En sak som ofta förvirrar analys av ekonomi är att man fokuserar på pengar istället för på resurser i ekonomin. Pengar har inget värde i sig självt utan är ett bytesmedel, värdet som vi sätter på våra sedlar kommer från att vi kan byta dem enkelt mot andra saker, varor och tjänster.
När Sverige skickar bistånd i form av pengar till ett relativt fattigare land är det samma sak som om vi hade skickat varor och tjänster för motsvarande värde. Om detta inte känns självklart kan vi fundera över vad detta fattigare land ska använda pengarna till om inte använda dem till att handla av oss. I det fallet har ju egentligen ingenting av värde bytt ägare. Det enda som då hänt är att penningmängden ökat i ett land och minskat i ett annat. Huruvida det finns fler länder inblandade och om det existerar olika valutor spelar ingen roll för faktumet att det som är intressant är resurser, inte pengar. Huruvida det är individer som ger bistånd till individer i mottagarlandet eller om det är länder som ger till andra länder är inte heller av relevans.
Enligt sin hemsida går 85-91% av pengarna som skänks direkt till de fattiga. Oavsett hur de väljer att spendera pengarna så har arrangemanget inneburit att familjen fått ett tillskott som ökar deras välstånd. Vad som kanske är mer relevant att fråga sig är frågan om biståndet leder till ökad eller sänkt ekonomisk tillväxt. Och då är det relevanta vad de väljer att spendera pengarna på.
Om biståndet används till att att importera konsumtionsvaror så finns det en risk att det slår ut den egna produktionen av samma varor. Detta är i många utvecklingsländer ett stort problem eftersom det gör det mer riskabelt att investera. En lokal bonde som tar ett lån och investerar i att köpa hönor med förhoppningen att kunna sälja ägg får hela sin investering raserad om en biståndsorganisation börjar skänka ägg till byn utan att ta betalt. När biståndsprojektet till slut avslutas kommer det åter igen inte finnas några ägg eftersom den lokala bonden tvingades lägga ner sin verksamhet. För inte så länge sedan gjorde Cato Daily ett podcastavsnitt om bistånd som jag kan rekommendera.
Om biståndet istället används till att importera investeringsvaror som ökar produktiviteten i samhället så är det tvärt om mycket möjligt att biståndet ger en högre ekonomisk tillväxt. Med andra ord är detta en empirisk fråga huruvida det är effektivt eller ej att skänka pengar direkt till de fattiga, utan mellanhänder. De är möjligt att det ökar investeringarna i samhället, men det är också möjligt att en större del av biståndet istället kommer gå till konsumtionsvaror.
Edit: För att tydliggöra varför bistånd i form av pengar är samma sak som att skicka varor och tjänster vill jag ge ett exempel. Om vi förenklar vår ekonomi till att endast innehålla två städer, med samma valuta. Vad händer när invånare i den ena staden (Ankeborg) skänker pengar till den andra staden (Mouseton)? När pengarna når sin mottagare i Mouseton har de två val att göra. Först behöver de bestämma om de ska använda pengarna till att importera saker från Ankeborg eller om de ska handla från någon i Mouseton. Därefter behöver de bestämma vad de ska spendera pengarna på, antingen till konsumtionsvaror eller investeringsvaror (vilket jag inte ska gå närmare in på här).
För att förenkla analysen tänkte jag gå igenom de två mest extrema scenarierna för valet att handla lokalt eller importera. Det första scenariet innebär att mottagaren av pengarna direkt importerar varor från Ankeborg. I detta fallet är det ganska tydligt att utfallet av biståndet i form av pengar blir samma sak som bistånd i form av varor. Det andra scenariet innebär att pengarna aldrig kommer användas för att importera varor från Ankeborg, alltså att pengarna fastnar i cirkulation i Mouseton. Det skulle betyda att mängden pengar i Mouseton har ökat, och att mängden pengar i Ankeborg har minskat.
Eftersom inga varor eller tjänster flyttas från Ankeborg så kommer ingen i Ankeborg att få sitt välstånd sänkt. Det enda som skickades till Mouseton var ju en massa sedlar (vilket du varken kan äta dig mätt på eller bygga hus med). Om banken i Mouseton hade bestämt sig för att sätta igång sedelpressarna så hade man uppnått samma sak, alltså en penningexpansion. Om det nu vore så att man kunde öka sitt välstånd bara genom att trycka mer pengar, varför skulle vi inte trycka mer och mer och mer? Det enda vi uppnår är inflation.
Om vi nu istället tänker oss att mottagen i Mouseton går till marknaden och köper tomater, så att handlaren får pengarna som i sin tur importerar varor från Ankeborg. Ja, det fortfarande samma sak som att Ankeborg skänker varor till Mouseton. Det spelar ingen roll hur mycket pengarna cirkulerar i ekonomin innan de används för att importerar varor från Ankeborg. Man kanske kan få för sig att tomaterna som mottagaren köpte annars inte hade blivit till. Och visserligen hade familjen som nu köpte dem inte haft dem utan biståndet. Men i verkligheten är det endast en omfördelning, eftersom någon annan nu blev utan tomater. Man måste beakta både det som syns och det som inte syns, skrev den franska ekonomen Frédéric Bastiat på 1700-talet.
Frågan om huruvida man kan öka samhällets välstånd genom att trycka pengar är något som de flesta är överens om. På lång sikt är det inte möjligt. Däremot menar den keynesianska skolan att vi på kort sikt kan stimulera ekonomin genom att dra igång sedelpressarna. När man gör detta kommer marknaden sätta igång projekt som normalt inte är lönsamma, vilket leder till en artificiell högkonjunktur. Om detta har jag skrivit om tidigare.
